Cool ny bok
Boken hon skrev verkar också jätteintressant. Det är en feministisk thriller. Det skulle inte jag ha gissat på när jag fick veta att författaren är 93 år...
Jag längtar verkligen efter att få läsa hennes bok.
Äldre personer börjar visst bli trendiga. Unga vill vara gamla (det läste jag i tidningen häromdagen). Personligen fattar jag inte varför. Jag tänker alltid vara ung. Och jag kommer också att bli en berömd, firad bestsellerförfattare. Visst.
Det påminner mig om rappar-Greta. Ni vet hon med ringsignalen Jolly Bob från Aberdeen. På göteborgska, självklart. Hon har ett väldigt spännande förflutet förresten. Lite av en frihetshjälte. På sätt och vis som Lorna Page, författaren.
Om 20 är det nya 50, som det stod i tidningen, så kanske 90 är det nya 30?
Kvinnor som älskar bögar
DN skriver intressant om boken. I artikeln berättas om olika typer av "faghags". Alltifrån den "traditionella" faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.
En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.
Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.
Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.
Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.
Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.
Könsroller i fandom och litteratur
Jag kan tänka mig att homosexuella och lesbiska har svårt att finna sig till rätta i vågen av heterosexuella böcker, tv-serier och filmer. Jag har svårt att känna igen mig i de mesiga, halvnakna brudarna som filmer mm vimlar av. Till och med en fysiskt stark kvinnlig huvudperson som Buffy känns fel, på grund av sin brist på intelligens och sin mesighet. Tuff och mesig på en gång. Vilken egendomlig kombination. Veronica Mars är en fantastiskt bra serie, men den lilla blonda tjejen som spelar huvudrollen är inte direkt någon jag kan identifiera mig med.
Det skulle kännas uppfriskande med fler tuffa kvinnliga karaktärer, speciellt sådana som inte exploaterar sig genom att klä sig i otillräckliga plagg. Jag menar inte alls att kvinnliga huvudpersoner måste vara höga i halsen och se präktiga ut. Det räcker bra att de har en vanlig, åtsittande t-shirt, bara den inte är extremt urringad och bara den täcker magen. Hipsterbyxor är en styggelse.
Vad som verkligen skulle tilltala mig är böcker, tv-serier och filmer där männen exploateras lite mer. Inte bara i uppenbara gay-serier, filmer mm utan i heterosexuella fandom också. Man får intrycket att inom gaykretsar ser man negativt på heterovärlden. Den är för all del långt ifrån perfekt, men jag tycker inte man måste gå så långt som att fördöma heterosexualitet. Skulle alla dessa gayaktivister ha velat se sina föräldrar som homosexuella och lesbiska? I så fall, antag att de inte skaffat sig några barn? Finns det inte plats för alla?
Jag är själv varken stolt över eller skäms för min sexuella läggning. Den föddes jag med. Lika lite är jag stolt över eller skäms för min närsynthet, min förmåga att stava bra, eller mitt språköra. Det enda jag faktiskt är väldigt stolt över är att jag blivit vegan och kanske också över det jag skrivit, inte för att jag är född med en förmåga att fantisera ihop en massa berättelser utan att jag jobbat så hårt med att förbättra förmågan jag föddes med. Detsamma gäller nog också mina språkkunskaper. Där har jag inte bara fötts med en benägenhet att lätt lära mig andra språk. Jag har också slitit hårt för att öva mig på de språk jag studerat.
Barn- och ungdomskulturen i böcker
Lustigt nog verkar barn- och ungdomsböcker bättre på jämställdhet än vuxenböcker. Kanske beror detta på att författaren eller förlagen aktivt försöker skildra eller ge ut politiskt korrekta böcker. Det är sällan man ser en modern barnbok förespråka ett förhållande där den kvinnliga parten är undergiven. Tack och lov får man säga. Det skulle vara väldigt svårsmält. Tyvärr finns det en uppsjö av vidriga prinsess-och älvböcker. Småflickor uppmuntras att identifiera sig med skära, ljuva små damer, om de inte leker med de helt avskyvärda Bratz-dockorna.
Hade jag en dotter, och det önskar jag verkligen att jag hade, skulle hon aldrig få läsa en prinsesstidning eller en bok som handlar om något liknande. Så fruktansvärt äckligt. Det påstås att sjuttiotalisterna som är småbarnsföräldrar nu kände sig hämmade av unisexmodet när de växte upp. Konstigt. Jag kan inte förstå det. När jag kan välja kläder själv lyckas jag alltid hitta något som känns som tjejkläder, men ändå undviker excesser i rysch och pysch. Volanger, spetsar, knytblusar mm skyr jag som pesten.
Men nu har jag ju ingen liten dotter. Om jag skulle behövt leta plagg till henne bland skära, urringade, kortkorta saker skulle jag antagligen slita mitt hår. Nu har jag lyckligtvis både en mamma och en syster som kan sy. Mina barn, om jag får några, ska inte behöva gå omkring i de där skräckexemplen.
